Natten till igår vaknade Loke hysterisk och jag anade ju att nått va fel. Men när dom inte kan prat själv så är det svårt att veta vad det kan vara.

Däremot nu natten/kvällen som va så blev han jätte hängig och hosta. Han vaknade 45 min efter att han somnat och då var han jätte hes. Jag fattade ingenting. Han var dessutom jävligt orolig hela tiden. På sjukvårdsupplysningen trodde dom att det kunde vara krupp. Det kändes inte så bra, men han sov resten av natten och idag är han lika lekfull som han va igår på dagen.

Jag hoppas att han inte blir mycket sämre ikväll med för då blir jag galen.

Det är ett otroligt fint väder ute idag och jag hade verkligen velat gå ut. Men som loke är med rinnande ögon osv så vill jag inte utsätta honom för mer.

Jag är så sjukt trött nu på dagarna, och det måste nog ha att göra med graviditeten? Jag är orkeslös. Jag får så jävla dåligt samvete för Lokes skull med för man orkar ju knappt hitta på nått. Sen att bege sig ut, då ska man bära på både honom, ryggsäck osv fullt påklädda och det pallar jag snart inte längre    Känns hur trisst som hellst.

Har inte varit på så bra humör den här veckan heller, men det beror på att det dykt upp saker hela jävla tiden som inte ska göra det. Räkningar som man inte räknat med osv, och det är ju jätte skoj så här innan påsk...

Är det så att när man hamnar i ett förhållande och/eller skaffar barn så hamnar man även i ett fack från det som vare? Jag menar, vänner försvinner, värderingar omplaceras, vuxentänk slår in. Klart att man inte är samma person när man är singel som när man är i ett förhållande. Största anledningen är ju att man har någon annan än sig själv att tänka på. Däremot är det synd när folk börjar räkna bort en utan att ens kolla vart gränsen går för vad man kan göra.

Å andra sidan kanske inte den vänner sidan är så mycket att hänga i granen heller när allt kommer till?

Vissa dagar vill man bara inte göra nått alls. Det här är en perfekt dag för sånt! Och jag tänker absolut inte göra nånting.